Det var inte igår!
Jaaaaa.. jag vet. Jag suger på och blogga. Jag ska försöka och bli bättre. Lovar.
Det är ganska komiskt och se tillbaka på gamla inlägg som är över två år gamla. Egentligen skulle jag vilja radera bort de men nånting säger mig att de inläggen borde ändå vara kvar. För charmens skull.
Jag har verkligen problem med att göra mig av med det gamla.
Mitt vardagsrum är för tillfället vändt uppochner efter en ommöblering och garderobrensning.
Jag och sambon har ett krig om vad som ska slängas och inte.
Han tycker att jag samlar på mig en massa skit men han då?! Gamla ruttna bildelar i både garderob och källare.
Det är ju som att fan bo hemma med skrotnisse! Jäkla bilmekaniker!
Nej jag är inte alls bitter...
Så vad händer annars då?
Sitter hemma och är sjukskriven efter en fluensan men nästa vecka ska jag vara tillbaka på mitt jobb.
Missar visserligen pubkvällen imorgon med jobbet fast det känns förvisso inte som en större förlust.
Jag har blivit en riktig torrboll och har inget större sug efter alkohol längre. Kan ju iofs bero på att jag har vart sjuk en längre tid.
Sen måste jag spara pengar för i februari-mars sticker jag till nån karibisk ö och ska vara brudtärna.
Så nu ska alla jädrans sambo kilon bort!
Jag måste bli av med min övervikt.
Hur fasiken kunde detta hända?
Jag har inskaffat mig ett träningskort på både gym-pass-bad så nu jädrans!
Från och med måndag så sätter det igång.
Och från och med nu ska jag börja blogga mera.. Det är ganska bra för själen?
XoXo
(har kollat för mkt på fjantserien gossip girl när jag har varit sjuk)
Nika
En valross kommer lastad...
Vissa av människorna som troligtvis ska komma har jag inte träffat på typ tio år. Det är lite nervöst.
När jag var 14-15 år så va jag nästan 170 cm lång och vägde 45 kilo. De va ganska lite ..eh..
För knappt 4-5 månader sen hade jag en vikt som jag var helnöjd med. Problemet är bara en grej just nu.
Jag hamnade i samboträsket samt slutade med dåliga vanor. Eller ja, jag har fått en ny dålig vana... Mat.
Jag har på väldigt kort tid gått upp en hel del i vikt och med tanke på den korta tiden har dessutom inte min kropp hunnit forma sig. Allt sitter i princip på kaggen. Jag ser ut som en typisk svullo-gravid-fetto. Har inge formar och brösten är som små sladdriga strutar. Helt enkelt, jag ser ut som en riktig jävla valross.
I och med detta har jag tappat suget helt för att gå utanför dörren o tanken på att gå på återträff är inte så upphetsande just nu.
Hur som helst. Jag är "frisk" och lycklig.. Lite stora kläder och massa smink borde iofs funka. Äsch! Relaxa och ta allt med en klackspark. Så fort jag börjar jobba kommer kilona rasa igen. Dessutom ska jag börja träna då.
Livet är för kort för att gnälla och va ytlig.
Vi alla e ju vackra på vårt eget sätt.
Nika
Jag hakar på när det är ute och vara inne..
Det har länge varit ett jäkla tjat om bloggare och bloggar. Det står en nästan ända upp i halsen. Varför denna hysteri som pågått ett bra tag om blogg?
Själv har jag "bloggat", eller som jag kallar de för, skrivit dagbok på communityn helgon.net sen 2003. Är inte det samma sak?
Hur som helst, blogga kan va ett skönt tidsfördriv med och rensa tankarna samt dela med sig av sitt liv till helt främmande människor. Hurra!
Går in på Blogg.se för att starta ett konto men ack och ve vad förvånad man blev! Det fanns redan ett konto registrerat på min mailadress. Jag har alltså redan gått med i bloggsvängen sen 2006. Jag har , visserligen inte med så många inlägg, fört en singelblogg under min period som singel.
Radera eller icke radera? Det är frågan.
Kan vara ganska charmigt och ha kvar gamla minnen.
Hur som helst... Jag har nu bestämt mig och börja blogga igen.
Nu får vi se om jag lyckas hålla denna blogg lite mer aktiv.
Även fast de börjar dö ut på meningslösa bloggare och de e inte är lika "inne" med bloggande.
Men sån är jag.
Jag hakar på när det är ute och vara inne.
Så har det alltid varit.
Det är helt enkelt min grej...
Nika
(Som fortfarande är jävligt sur över att Kebabpizza Slivovitza inte gick vidare i melodifestivalen)
Super Singel Snigel Och Juletider...
Den här gången har jag, konstigt nog, inte haft stor julstress. Alla klappar är köpta och födelsedagspresenterna oxå. Bra och lagom kul att morsan och syrran fyller år 15 och 16:e december. Bra planerat där .
I år har jag inte köpt dyra eller exklusiva julklappar. Jag har helt enkelt inte haft råd. Det är jobbigt och bo själv i en tvåa med endast dammråttor som sällskap samtidigt som man pluggar på ams utbildning och lever på bidrag.
Har varit i stan idag med morsan, syrran och hennes lirare och shoppat lite kläder. Vart en vit skjorta, kort svart, kort kjol och ett linne som jag ska tydligen få i julklapp. Nu måste jag köpa en svart slips bara. Åh, fan vad "emo" jag kommer att bli. Jag tänker inte bli emo. Jag tycker iofs den stilen är ganska gullig och snygg, men nej tack! jag tänker ha min egen stil, blandat med inspirerat av vad jag vill. Varför ska folk vara så jävla besatta av och sätta stilar i "fack"?
Okej, jag har bestämt mig. Jag ska lägga allt som har med män och pojkar på hyllan ett tag. Det får mig knappast och må bättre vare sig de är nice eller jerks..
Nu har jag träffat en urgullig kille. Snäll, rolig och kan spela gitarr. (vilket, ni som känner mig, vet att det är nuförtiden ett krav som jag ställer när det gäller boys.. haha..) En kille som skulle faktiskt kunna få mig o må riktigt om jag bara gav med mig. Men.. Jag vill inte.
Det klickar inte. Jag känner inte mina fjärillar. Mina knän blir inte svaga. Jag blir inte ens fjårtis fnittrig.
Jag blir arg på mig själv, jag menar, killen är ju faktiskt helt okej!
Kanske jag inte nöjer mig med okej? Jag va ju intresserad i början? Gick allt för fort?
Allt går för fort.
Jag känner mig jätte hemsk. Jag ville verkligen att det skulle funka.. Men just nu orkar jag inte engagera mig i allt som har med kärlek och relationer och göra.
Jag ska vara ärlig:
Jag är nysingel till och börja med, jag läker fortfarande efter ett ganska långt förhållande, och vi bodde faktiskt ihop i nästan ett år. Vi hade börjar bygga upp ett liv och en framtid tillsammans.
Jag träffade en snubbe en kort tid precis efter uppbrottet med min dåvarande pojkvän. Eller nej, jag träffade flera... Vilket tyder ganska tydligt på att jag vill leva fri som fågeln och vet inte om jag klarar av nå seriöst.
Men i helhet.. allt går för fort... Det gick för fort och det känns som om intresset har runnit ut.. for now..
Dessutom vart jag en gång i tiden lite betuttad i en snubbe, som det sket sig med. Kanske inte vara riktigt betuttad men han var lite min "räddare" när jag precis dumpat snubben. Jag behövde nån annan och lägga tankarna på för att gå vidare. Jag va jätte sårbar och splittrad. Jag var jävligt ostabil i psyket och visste inte ens själv vad jag ville. Men jag la helt enkelt tankar på honom, men inte riktiga känslor.
Nu tycker jag killen verkar va en mupp som e ganska förvirrad men jag skiter i. Hann knappt lära känna han ändå.
Dock e jag fortfarande på den där jobbiga "get over it" vägen. Jag kanske fick lite fjärillar av han ändå? och det är klart att mitt ex har en liten plats på den vägen oxå.
Det skulle inte vara rättvist och involvera mig med en annan människa känslomässigt.
Förlåt, du förtjänar verkligen den finaste flickan och som kan ge dig det bästa.
Men jag är och kan inte det..
Det är för tidigt och allt går för fort. Det klickar inte.
Jag kanske som tidigare sagt, är jävligt naiv, men jag vill ha mina fjärillar!!
Neh, nu ska jag slå in julklappar, hänga upp julpryls, och fixa klart min Stina's Kyckling.
I veckan ska jag baka lussebullar och obscena pepparkakor.
Jag fick lussebulle och en baguett av en karl på t-banan hem natten mellan lördagen och fredagen.
Kanske därför jag spydde hela lördagen? Nej, jag vet varför jag spydde och de va inte lussebullen.
Jag unbdrar om jag ska skicka sms nästa veckan till snubben som jag träffa på södemalm för typ 2 månader sen? Han va grymt söt..
Nej jusste... Nog med killar...
Ta hand om er där ute! Vi höres!
//Nika
Veckans kommentar
"Asså, sånna som du borde det va olagligt och släppa in här, jag menar det borde va olagligt och va så söt som du är! Fy faaaan vad söt du är!!"
Sagt av en hipsig neurotisk karl som kom fram till mig på puben fem min efter jag kommit in o stod
ensam och vänta på öl.
Höstdepp
Först vill jag välkomna det härliga mörker som lägger sig över vårt vackra land. Den här härliga tiden då det börjar bli riktigt mörkt och grått. Då det är mörkt som satan och folk är på toppen humör!...NOT!
Jag pratar såklart om vintertid!
Samma sak vaaaarje år. Tunnelbanevagnar som pajar så man få åka stående nästan på varandra i rusningstrafik varje morgon. Folk knuffas och puttas som tokar för att ens få plats på tågen. Där står man i 40 minuter med näsan i nåns skalle med krull från 1983 och samtidigt har man en gubbsjuk fan som smygtallar än på häcken. Jag älskar stockholms lokaltrafik.
Ena dagen har vi minusgrader med snö, andra dagen plusgrader med regn och ibland har vi turen att få minsugrader efter det så pensionärerna ligger som kägglor längs vägarna och ortopederna hurrar för övertid.
Nej, nu ska jag sluta gnälla.. Det är ju faktiskt ganska soft o åka pulka och göra snöänglar när snön väl kommer. Vintern är ju ändå ganska vacker.
Jag har faktiskt aldrig fått höstdepression. Jag har varit lite smått låg ibland när det varit höst men i år, har jag varit riktigt "sjuk". Det är jävligt läskigt hur man plötsligt kan bli så psykist dålig så man låser in sig i sin lägenhet och vägrar gå ut. Hur man tappar omdömet helt och gör helt tokiga saker.
Jag trodde att jag skulle avlida. Panikångest, agrofobi, you name it!
Gjorde en hel del dumma oansvariga saker, mådde pest... Så jag låste in mig i 4 dagar hemma.
Åh, vad jag grät... jag grät och jag grät.. Jag böla o snora flera timmar. Minns inte senast jag grät, iaf inte sådär. Jag kände mig som jag va tre år igen och bara kunde sitta och gallskrika och stortjuta.
Fan va skönt det va...
Nu ska man kanske passa på och ge ett stort tack till min ex-pojkvän som faktiskt ställde upp och tog hand om mig när jag va ett vrak...
Synd bara att det spåra ur nu mot slutet. Kan vi inte bara va vänner? Sluta älska mig.. Snälla?
När jag väl vågade mig ut igen gick jag över till mina föräldrar. Ja, de bor bara fem min ifrån mig men det är ett steg på vägen?
Satt där o pladdra och fika ett tag. Allt började kännas bättre.. Jag tycker om mina föräldrar, jag blir glad av att träffa dom... Jag kanske borde säga det till dom oftare?
Utgång i lördags, gjorde bort mig som vanligt. Tappa mitt omdöme, och allt som har med värdighet och göra.
Skulle sluta upp med och bli "utnyttjad", om man nu egentligen kan kalla de för det.
Nåväl, försöker blicka frammåt... ska skärpa mig, jag lovar.
Oh, btw... Jag har fortfarande ingen MrBig eller McDreamy... Det kommer nog inte hända på ett tag heller, jag vill inte ha det. Jag hade en man kunde kalla för min "McDreamy". Men inte riktigt. Jag va ju inte intresserad? eller? Det spelar ingen roll, jag va förvirrad då. Ville va ensam men behövde bara någon. Jag behöver någon nu ibland också, men hell no att jag tänker binda mig förens jag blir typ 35! Orkar bara inte hoppa runt. Ger nog fan i allt istället.
På tisdag ska det bli kul i alla fall! Förhoppningsvis kan de bli najs på lördag kväll, men tisdag är något och se fram emot. Grymt bra band lirar.
Ska börja gå oftare på spelningar. I Love it!
Synd bara att de flesta av mina vänner är radiolyssnare och hellre går ut och super ner sig på nått svettigt dunkadunka hak med nyutkläckta, finniga 18åringar.
Sökes en vänlig själ och gå på spelningar med!
Jaja.. dags och sova. Det är en dag imorgon oxå.
Ta hand om varandra...
Kvälls Bullskiit?
"Ända sen vi varit små har vi alltid fått höra att det är fult och ljuga. Men sanningen om sanningar är att de ibland gör för ont,... så då ljuger vi."
Varför ljuger man? Varför vågar vi inte stå upp och för det vi gör? Vi ljuger för främlingar, de vi älskar, vi ljuger till och med för oss själva.
Oj, här vart man djup...
Först och främst vill jag bara upplysa om att jag är inte normal. Seriöst asså.
Jag är helt körd. Jag tror morsan måste tappat mig jävligt hårt i golvet när jag va liten.
Jag föddes iofs med navelsträngen runt halsen och va helt blå? Typ som en smurf.
Kan iofs har hänt nått i hjärnan när syrran tryckte fast min skalle på tvättmaskinen och centrifugen gick igång när jag va typ fem?
Men som sagt, jag ÄR INTE normal.
Jag är så störd i skallen att inte ens min psykolog jag hade när jag va 19 orkade lyssna på mig och avslutade våra möten efter endast 3 ggr. (och det här sistnämnda är faktiskt sant, såsom smurf och centrifugincidenten.)
Egentligen ska jag sitta o göra lite saker till utbildningen imorgon. Men jag orkar verkligen inte. Jag har så mycket tankar som snurrar runt i skallen på mig. Jag tänker för mycket... Jag tänker alltid för mycket.
Insåg idag när jag stod på balkongen och rökte att jag ofta stressar upp mig för ingenting. Jag har mycket och göra, men jag kan faktiskt ta en sak i taget. Lugn... andas fiiiint... in och ut... sådärja...
Ja jusste, som sagt.. jag kom in på utbildningen. Yääjj! Faktiskt ganska kul och intressant. Jag har en galen lärare som babbla om "boootiiiiiiini" (boot.ini) de tre första dagarna. vi hade tre dagars lektioner om systemfilen boooootiiiiini och hur man installerar och formaterar en dator. Han stod nog och babbla och förklara hur man kunde komma åt och ändra bootiiiiiini i 2-3 timmar minst för att sen avsluta föreläsningen med:
"Ah, ja jusste! så rör ni inte den filen utan låter den va..."
Det är lite kaotiskt i "plugget" men det blir nog bra ska vi se..
Vad här hänt annars då? Fest på polares landställe. Helt ok. Om det inte vore för all jäääävla dramatik. Jag kände mig som 14 igen... på ett negativt sätt.
Snabbresumé:
Person X ville para ihop mig med person Z som digga mig. Person Y och jag börja dansa och umgås och sen hängde jag lite med person W. Jag är ju sådär härlig och übersocial som älskar o lära känna nytt folk. Person X börjar sprida rykten om de andra gossarna till mig för att han fortfarande försöker para ihop mig med person Z. Person Z är otroligt blyg, ganska ful dessutom.
Efter ett tag får jag reda på att person Z har hånglat med min kompis fröken U för en kvart sen typ och försöker fortfarande få till det med mig? Eh?
Fröken U och jag blir lite förvirrade. Jag ber person X och sluta med sitt matchmakingprojekt, berättar vad som hänt och upplyser om att koppleri är ju faktiskt olagligt.
Det skulle jag aldrig gjort. Person X har starka känslor för fröken U och blir galen. Han springer ut i skogen och försvinner i ca 2 timmar.
Jag inser att person Xs desperata försök och para ihop mig med fule person Z har endast varit för att han ville ha fröken U för sig själv. Jahapp!
Det slutar i alla fall med festande till 8 på morgonen, en mulltoa som pajjar, och jag och person W sov ihop.
Någon som hängde med? för de gjorde knappt jag.
Och till alla såpamanusförfattare... jag har rättigheterna till denna story.
Drama drama drama drama drama...........
Nog om det.
Det finns en myt om att grabbars paket skulle krympa när de tar steorider..
... Myten är bekräftad. Tänk på det boys nästa gång ni funderar på o pumpa upp er till Michelingubbar.
Jag behöver nog inte gå in på detaljer..
Satt och glodde på dubbelasvnitt av Grey's anatomy idag.
Ibland känner jag mig verkligen som Meredith. Jag har dock ingen McDreamy. Fast å andra sidan.. vill jag verkligen ha det??
Lösa relationer löser inget.
Inte mäktiga fyllor heller.
Jag måste fan sluta med det där.
Jag gör bara det här för att inte bli lika tragisk som alla andra singelmänniskor som sitter hemma o deppar ihop så fort de blir mörkt o kallt ute. Men undra fan inte om jag e nästan mer tragisk?
What ever..
Vem fan orkar ens läsa de här pladdret?
anyway.. flåt Jossan.. men jag kan inte sluta garva åt dina fingrar som klämdes i dörren på taxin. Fattar inte att du inte skrek och hur du kunde va så lugn? dina fingrar va ju för fan 90 grader bakåt??
Och jag ska lära mig att bli bättre på lokalsinnet på fyllan. Täby är inte Bromma, solvalla ligger inte i täby.
Hur FAAN kunde vi hänga med på efterfest i TÄBY?! Härligt billig taxiresa hem... *ehum*
Jaja, godnatt på er!
Dagens kommentar (under middagstid):
"Asså, på du blir vad du äter sa de att om man äter rätt så torkar man sig bah tre ggr efter man har skitit... hur ofta torkar du dig???"
Knasig helg...
Det har varit ett jävla tjat om kärlek på sista tiden. ALLA vill ha kärlek...!
Nu när det börjar bli mörkare och kylan kryper fram får folk någon slags hysterisk nojja och grabbar tag i det första de hittar?
But why!?
Jag fattar inte... Lever folk hellre ihop med en människa som är "okej" än att va med någon som man faktiskt tycker riktigt om?
Vad hände med den där känslan att när man såg en människa man tyckte om så fick man en kittlande känsla ut i tårna? Det kändes som knäna skulle vika sig , och magen snurrade runt så man nästan vart illamående? Har 2000-talets människor verkligen blivit såååå..... tragiska? eller realistiska?
Den här helgen har verkligen har verkligen varit helt knasig!
Jag har nog inte haft en sån jefla minneslucka på länge som i fredags. Varför får jag alltid det när jag går till ett visst ställe?
Va ute med mina vänner... jag minns inte mkt efter 01-tiden bara att jag vaknar upp i en halvstökig etta i hornstull. Bredvid mig ligger en karl med om något stökigare frisyr och utseende än hans etta.
Oh my god...... Vafaaaaan...
Nåväl, killen kunde ju lira gura någorlunda...
Jag har faktiskt små vaga minnen hur jag hamnade där och vad som hände... urgh.. vill jag verkligen minnas?
Asså, en sak jag har väldigt svårt och förstå, är varför främmande snubbar vill "gå ner på en" när de e ett engångsligg??? Varför?! jag skulle inte friviligt suga balle på vem som helst. Vem fan vet var den snabeln har varit? Och hur vet liraren att jag e renaste bruden i stan? Isch! sånt där går bort.. Grabbar, ta åt er, vi tjejer är väligt överanalyserande och faktiskt, gå inte ner på oss om vi inte ber om det. Vi är ett gäng tjejer som tycker gemensamt att det är lite skabbvarning på det.
Hur som helst.. Efter att ha tagit några andetag och vant mig med baksmällan kryper jag ur sängen och klär på mig. Jag trodde verkligen jag skulle spy rakt över golvet. Bläddrade igenom dåliga disskommentarer i huvet som jag skulle säga ifall han skulle fråga nått.
"Neeh asså egentligen så dejtar ja en kille, jag e kär i en annan, jag e inte intresserad av nå seriöst, du verkar snäll men inte min typ, jag kan ta ditt nr så ringer JAG dig...etc..etc..."
Han sa ingenting, nada nischi! Helt underbart! Vi kallprata lite allmänt bara och sen gick jag...
Helt underbart...
Vart fan va jag någonstans? Hornstull? just här i horsntull har jag aldrig varit? Vad sa han vänster eller höger?
Hittade till min favoritrestaurang. Lyckades föra över lite pengar och köpte tikka mashala med naan bröd... Oooooh jag älskar indisk mat.
Jag förstår inte... När jag är sådär lagom skabbig, bakis, och knullruffs åt alla håll så är jag tydligen mest attraktiv. Grabbar blir helt tokiga och börjar hej vilt och ragga på en. Senast jag råka ut för detta var en väktare som ragga på mig i en trappuppgång och sen försökte erbjuda mig skjuts hem.
Nu var det indiern på restaurangen som höll på.
Jag fick gratis kaffe och digistivekex medans jag väntade på min takeaway mat och en väldigt udda konversation. Jobberbjudande och shit.. Jisses..
Jag förstår verkligen inte?? Är det så att man utsöndrar nå udda hormoner eller freoner som typ skriker "Hellooo! Look at me boys! Jag är nypippad och slampig!"
Eller har de nått med djursinstinkt och göra?
Aja, skumt är det i alla fall...
Jag sov bort hela lördagen.. Baksmälla och ångest botas bäst så. Jag sov och hade bakisbuffé. Tror inte jag har ätit så mkt på länge. Finns ju en orsak till att man gått ner 7 kilo på två veckor.
Det lär man ha gått upp nu hehe..
Vad är kärlek?
Är det bara en blanding av hormoner, inbillning och kemi?
Är det jag tror kärlek är bara sånt där man kände när man var 14?
Jag vill inte ha någon som duger.. Som funkar, så där praktiskt.
Jag levde så i ett år och det var nog fan mitt livs största misstag.
Jag vill inte ha kärlek just nu, jag klarar mig bra ensam, jag vill va ensam.
Så mina vänner... sluta tjata.
Men man vet aldrig när man träffar nån, det kanske blir idag, imorgon eller om 3 år?
Jag tänker inte leta efter det.
Jag vill inte ha någon praktiskt som bara duger.
Jag vill bli knäsvag, fjärilar i magen, och bli allmänt förvirrad.
Ligga på sängen o undra, bli gladast i välden av ett löjligt sms.
DET är kärlek för mig, och om jag inte får känna så här med en person så tänker jag vänta tills den dagen kommer hur lång tid det än kommer ta.. för nån gång kommer den?
Elller är jag bara orealistisk och otroligt naiv?
Kunde man bara känna så när man va typ 14?
