Det var inte igår!
Jaaaaa.. jag vet. Jag suger på och blogga. Jag ska försöka och bli bättre. Lovar.
Det är ganska komiskt och se tillbaka på gamla inlägg som är över två år gamla. Egentligen skulle jag vilja radera bort de men nånting säger mig att de inläggen borde ändå vara kvar. För charmens skull.
Jag har verkligen problem med att göra mig av med det gamla.
Mitt vardagsrum är för tillfället vändt uppochner efter en ommöblering och garderobrensning.
Jag och sambon har ett krig om vad som ska slängas och inte.
Han tycker att jag samlar på mig en massa skit men han då?! Gamla ruttna bildelar i både garderob och källare.
Det är ju som att fan bo hemma med skrotnisse! Jäkla bilmekaniker!
Nej jag är inte alls bitter...
Så vad händer annars då?
Sitter hemma och är sjukskriven efter en fluensan men nästa vecka ska jag vara tillbaka på mitt jobb.
Missar visserligen pubkvällen imorgon med jobbet fast det känns förvisso inte som en större förlust.
Jag har blivit en riktig torrboll och har inget större sug efter alkohol längre. Kan ju iofs bero på att jag har vart sjuk en längre tid.
Sen måste jag spara pengar för i februari-mars sticker jag till nån karibisk ö och ska vara brudtärna.
Så nu ska alla jädrans sambo kilon bort!
Jag måste bli av med min övervikt.
Hur fasiken kunde detta hända?
Jag har inskaffat mig ett träningskort på både gym-pass-bad så nu jädrans!
Från och med måndag så sätter det igång.
Och från och med nu ska jag börja blogga mera.. Det är ganska bra för själen?
XoXo
(har kollat för mkt på fjantserien gossip girl när jag har varit sjuk)
Nika
Jag hakar på när det är ute och vara inne..
Det har länge varit ett jäkla tjat om bloggare och bloggar. Det står en nästan ända upp i halsen. Varför denna hysteri som pågått ett bra tag om blogg?
Själv har jag "bloggat", eller som jag kallar de för, skrivit dagbok på communityn helgon.net sen 2003. Är inte det samma sak?
Hur som helst, blogga kan va ett skönt tidsfördriv med och rensa tankarna samt dela med sig av sitt liv till helt främmande människor. Hurra!
Går in på Blogg.se för att starta ett konto men ack och ve vad förvånad man blev! Det fanns redan ett konto registrerat på min mailadress. Jag har alltså redan gått med i bloggsvängen sen 2006. Jag har , visserligen inte med så många inlägg, fört en singelblogg under min period som singel.
Radera eller icke radera? Det är frågan.
Kan vara ganska charmigt och ha kvar gamla minnen.
Hur som helst... Jag har nu bestämt mig och börja blogga igen.
Nu får vi se om jag lyckas hålla denna blogg lite mer aktiv.
Även fast de börjar dö ut på meningslösa bloggare och de e inte är lika "inne" med bloggande.
Men sån är jag.
Jag hakar på när det är ute och vara inne.
Så har det alltid varit.
Det är helt enkelt min grej...
Nika
(Som fortfarande är jävligt sur över att Kebabpizza Slivovitza inte gick vidare i melodifestivalen)
Höstdepp
Först vill jag välkomna det härliga mörker som lägger sig över vårt vackra land. Den här härliga tiden då det börjar bli riktigt mörkt och grått. Då det är mörkt som satan och folk är på toppen humör!...NOT!
Jag pratar såklart om vintertid!
Samma sak vaaaarje år. Tunnelbanevagnar som pajar så man få åka stående nästan på varandra i rusningstrafik varje morgon. Folk knuffas och puttas som tokar för att ens få plats på tågen. Där står man i 40 minuter med näsan i nåns skalle med krull från 1983 och samtidigt har man en gubbsjuk fan som smygtallar än på häcken. Jag älskar stockholms lokaltrafik.
Ena dagen har vi minusgrader med snö, andra dagen plusgrader med regn och ibland har vi turen att få minsugrader efter det så pensionärerna ligger som kägglor längs vägarna och ortopederna hurrar för övertid.
Nej, nu ska jag sluta gnälla.. Det är ju faktiskt ganska soft o åka pulka och göra snöänglar när snön väl kommer. Vintern är ju ändå ganska vacker.
Jag har faktiskt aldrig fått höstdepression. Jag har varit lite smått låg ibland när det varit höst men i år, har jag varit riktigt "sjuk". Det är jävligt läskigt hur man plötsligt kan bli så psykist dålig så man låser in sig i sin lägenhet och vägrar gå ut. Hur man tappar omdömet helt och gör helt tokiga saker.
Jag trodde att jag skulle avlida. Panikångest, agrofobi, you name it!
Gjorde en hel del dumma oansvariga saker, mådde pest... Så jag låste in mig i 4 dagar hemma.
Åh, vad jag grät... jag grät och jag grät.. Jag böla o snora flera timmar. Minns inte senast jag grät, iaf inte sådär. Jag kände mig som jag va tre år igen och bara kunde sitta och gallskrika och stortjuta.
Fan va skönt det va...
Nu ska man kanske passa på och ge ett stort tack till min ex-pojkvän som faktiskt ställde upp och tog hand om mig när jag va ett vrak...
Synd bara att det spåra ur nu mot slutet. Kan vi inte bara va vänner? Sluta älska mig.. Snälla?
När jag väl vågade mig ut igen gick jag över till mina föräldrar. Ja, de bor bara fem min ifrån mig men det är ett steg på vägen?
Satt där o pladdra och fika ett tag. Allt började kännas bättre.. Jag tycker om mina föräldrar, jag blir glad av att träffa dom... Jag kanske borde säga det till dom oftare?
Utgång i lördags, gjorde bort mig som vanligt. Tappa mitt omdöme, och allt som har med värdighet och göra.
Skulle sluta upp med och bli "utnyttjad", om man nu egentligen kan kalla de för det.
Nåväl, försöker blicka frammåt... ska skärpa mig, jag lovar.
Oh, btw... Jag har fortfarande ingen MrBig eller McDreamy... Det kommer nog inte hända på ett tag heller, jag vill inte ha det. Jag hade en man kunde kalla för min "McDreamy". Men inte riktigt. Jag va ju inte intresserad? eller? Det spelar ingen roll, jag va förvirrad då. Ville va ensam men behövde bara någon. Jag behöver någon nu ibland också, men hell no att jag tänker binda mig förens jag blir typ 35! Orkar bara inte hoppa runt. Ger nog fan i allt istället.
På tisdag ska det bli kul i alla fall! Förhoppningsvis kan de bli najs på lördag kväll, men tisdag är något och se fram emot. Grymt bra band lirar.
Ska börja gå oftare på spelningar. I Love it!
Synd bara att de flesta av mina vänner är radiolyssnare och hellre går ut och super ner sig på nått svettigt dunkadunka hak med nyutkläckta, finniga 18åringar.
Sökes en vänlig själ och gå på spelningar med!
Jaja.. dags och sova. Det är en dag imorgon oxå.
Ta hand om varandra...
Kvälls Bullskiit?
"Ända sen vi varit små har vi alltid fått höra att det är fult och ljuga. Men sanningen om sanningar är att de ibland gör för ont,... så då ljuger vi."
Varför ljuger man? Varför vågar vi inte stå upp och för det vi gör? Vi ljuger för främlingar, de vi älskar, vi ljuger till och med för oss själva.
Oj, här vart man djup...
Först och främst vill jag bara upplysa om att jag är inte normal. Seriöst asså.
Jag är helt körd. Jag tror morsan måste tappat mig jävligt hårt i golvet när jag va liten.
Jag föddes iofs med navelsträngen runt halsen och va helt blå? Typ som en smurf.
Kan iofs har hänt nått i hjärnan när syrran tryckte fast min skalle på tvättmaskinen och centrifugen gick igång när jag va typ fem?
Men som sagt, jag ÄR INTE normal.
Jag är så störd i skallen att inte ens min psykolog jag hade när jag va 19 orkade lyssna på mig och avslutade våra möten efter endast 3 ggr. (och det här sistnämnda är faktiskt sant, såsom smurf och centrifugincidenten.)
Egentligen ska jag sitta o göra lite saker till utbildningen imorgon. Men jag orkar verkligen inte. Jag har så mycket tankar som snurrar runt i skallen på mig. Jag tänker för mycket... Jag tänker alltid för mycket.
Insåg idag när jag stod på balkongen och rökte att jag ofta stressar upp mig för ingenting. Jag har mycket och göra, men jag kan faktiskt ta en sak i taget. Lugn... andas fiiiint... in och ut... sådärja...
Ja jusste, som sagt.. jag kom in på utbildningen. Yääjj! Faktiskt ganska kul och intressant. Jag har en galen lärare som babbla om "boootiiiiiiini" (boot.ini) de tre första dagarna. vi hade tre dagars lektioner om systemfilen boooootiiiiini och hur man installerar och formaterar en dator. Han stod nog och babbla och förklara hur man kunde komma åt och ändra bootiiiiiini i 2-3 timmar minst för att sen avsluta föreläsningen med:
"Ah, ja jusste! så rör ni inte den filen utan låter den va..."
Det är lite kaotiskt i "plugget" men det blir nog bra ska vi se..
Vad här hänt annars då? Fest på polares landställe. Helt ok. Om det inte vore för all jäääävla dramatik. Jag kände mig som 14 igen... på ett negativt sätt.
Snabbresumé:
Person X ville para ihop mig med person Z som digga mig. Person Y och jag börja dansa och umgås och sen hängde jag lite med person W. Jag är ju sådär härlig och übersocial som älskar o lära känna nytt folk. Person X börjar sprida rykten om de andra gossarna till mig för att han fortfarande försöker para ihop mig med person Z. Person Z är otroligt blyg, ganska ful dessutom.
Efter ett tag får jag reda på att person Z har hånglat med min kompis fröken U för en kvart sen typ och försöker fortfarande få till det med mig? Eh?
Fröken U och jag blir lite förvirrade. Jag ber person X och sluta med sitt matchmakingprojekt, berättar vad som hänt och upplyser om att koppleri är ju faktiskt olagligt.
Det skulle jag aldrig gjort. Person X har starka känslor för fröken U och blir galen. Han springer ut i skogen och försvinner i ca 2 timmar.
Jag inser att person Xs desperata försök och para ihop mig med fule person Z har endast varit för att han ville ha fröken U för sig själv. Jahapp!
Det slutar i alla fall med festande till 8 på morgonen, en mulltoa som pajjar, och jag och person W sov ihop.
Någon som hängde med? för de gjorde knappt jag.
Och till alla såpamanusförfattare... jag har rättigheterna till denna story.
Drama drama drama drama drama...........
Nog om det.
Det finns en myt om att grabbars paket skulle krympa när de tar steorider..
... Myten är bekräftad. Tänk på det boys nästa gång ni funderar på o pumpa upp er till Michelingubbar.
Jag behöver nog inte gå in på detaljer..
Satt och glodde på dubbelasvnitt av Grey's anatomy idag.
Ibland känner jag mig verkligen som Meredith. Jag har dock ingen McDreamy. Fast å andra sidan.. vill jag verkligen ha det??
Lösa relationer löser inget.
Inte mäktiga fyllor heller.
Jag måste fan sluta med det där.
Jag gör bara det här för att inte bli lika tragisk som alla andra singelmänniskor som sitter hemma o deppar ihop så fort de blir mörkt o kallt ute. Men undra fan inte om jag e nästan mer tragisk?
What ever..
Vem fan orkar ens läsa de här pladdret?
anyway.. flåt Jossan.. men jag kan inte sluta garva åt dina fingrar som klämdes i dörren på taxin. Fattar inte att du inte skrek och hur du kunde va så lugn? dina fingrar va ju för fan 90 grader bakåt??
Och jag ska lära mig att bli bättre på lokalsinnet på fyllan. Täby är inte Bromma, solvalla ligger inte i täby.
Hur FAAN kunde vi hänga med på efterfest i TÄBY?! Härligt billig taxiresa hem... *ehum*
Jaja, godnatt på er!
Dagens kommentar (under middagstid):
"Asså, på du blir vad du äter sa de att om man äter rätt så torkar man sig bah tre ggr efter man har skitit... hur ofta torkar du dig???"
