Knasig helg...
Det har varit ett jävla tjat om kärlek på sista tiden. ALLA vill ha kärlek...!
Nu när det börjar bli mörkare och kylan kryper fram får folk någon slags hysterisk nojja och grabbar tag i det första de hittar?
But why!?
Jag fattar inte... Lever folk hellre ihop med en människa som är "okej" än att va med någon som man faktiskt tycker riktigt om?
Vad hände med den där känslan att när man såg en människa man tyckte om så fick man en kittlande känsla ut i tårna? Det kändes som knäna skulle vika sig , och magen snurrade runt så man nästan vart illamående? Har 2000-talets människor verkligen blivit såååå..... tragiska? eller realistiska?
Den här helgen har verkligen har verkligen varit helt knasig!
Jag har nog inte haft en sån jefla minneslucka på länge som i fredags. Varför får jag alltid det när jag går till ett visst ställe?
Va ute med mina vänner... jag minns inte mkt efter 01-tiden bara att jag vaknar upp i en halvstökig etta i hornstull. Bredvid mig ligger en karl med om något stökigare frisyr och utseende än hans etta.
Oh my god...... Vafaaaaan...
Nåväl, killen kunde ju lira gura någorlunda...
Jag har faktiskt små vaga minnen hur jag hamnade där och vad som hände... urgh.. vill jag verkligen minnas?
Asså, en sak jag har väldigt svårt och förstå, är varför främmande snubbar vill "gå ner på en" när de e ett engångsligg??? Varför?! jag skulle inte friviligt suga balle på vem som helst. Vem fan vet var den snabeln har varit? Och hur vet liraren att jag e renaste bruden i stan? Isch! sånt där går bort.. Grabbar, ta åt er, vi tjejer är väligt överanalyserande och faktiskt, gå inte ner på oss om vi inte ber om det. Vi är ett gäng tjejer som tycker gemensamt att det är lite skabbvarning på det.
Hur som helst.. Efter att ha tagit några andetag och vant mig med baksmällan kryper jag ur sängen och klär på mig. Jag trodde verkligen jag skulle spy rakt över golvet. Bläddrade igenom dåliga disskommentarer i huvet som jag skulle säga ifall han skulle fråga nått.
"Neeh asså egentligen så dejtar ja en kille, jag e kär i en annan, jag e inte intresserad av nå seriöst, du verkar snäll men inte min typ, jag kan ta ditt nr så ringer JAG dig...etc..etc..."
Han sa ingenting, nada nischi! Helt underbart! Vi kallprata lite allmänt bara och sen gick jag...
Helt underbart...
Vart fan va jag någonstans? Hornstull? just här i horsntull har jag aldrig varit? Vad sa han vänster eller höger?
Hittade till min favoritrestaurang. Lyckades föra över lite pengar och köpte tikka mashala med naan bröd... Oooooh jag älskar indisk mat.
Jag förstår inte... När jag är sådär lagom skabbig, bakis, och knullruffs åt alla håll så är jag tydligen mest attraktiv. Grabbar blir helt tokiga och börjar hej vilt och ragga på en. Senast jag råka ut för detta var en väktare som ragga på mig i en trappuppgång och sen försökte erbjuda mig skjuts hem.
Nu var det indiern på restaurangen som höll på.
Jag fick gratis kaffe och digistivekex medans jag väntade på min takeaway mat och en väldigt udda konversation. Jobberbjudande och shit.. Jisses..
Jag förstår verkligen inte?? Är det så att man utsöndrar nå udda hormoner eller freoner som typ skriker "Hellooo! Look at me boys! Jag är nypippad och slampig!"
Eller har de nått med djursinstinkt och göra?
Aja, skumt är det i alla fall...
Jag sov bort hela lördagen.. Baksmälla och ångest botas bäst så. Jag sov och hade bakisbuffé. Tror inte jag har ätit så mkt på länge. Finns ju en orsak till att man gått ner 7 kilo på två veckor.
Det lär man ha gått upp nu hehe..
Vad är kärlek?
Är det bara en blanding av hormoner, inbillning och kemi?
Är det jag tror kärlek är bara sånt där man kände när man var 14?
Jag vill inte ha någon som duger.. Som funkar, så där praktiskt.
Jag levde så i ett år och det var nog fan mitt livs största misstag.
Jag vill inte ha kärlek just nu, jag klarar mig bra ensam, jag vill va ensam.
Så mina vänner... sluta tjata.
Men man vet aldrig när man träffar nån, det kanske blir idag, imorgon eller om 3 år?
Jag tänker inte leta efter det.
Jag vill inte ha någon praktiskt som bara duger.
Jag vill bli knäsvag, fjärilar i magen, och bli allmänt förvirrad.
Ligga på sängen o undra, bli gladast i välden av ett löjligt sms.
DET är kärlek för mig, och om jag inte får känna så här med en person så tänker jag vänta tills den dagen kommer hur lång tid det än kommer ta.. för nån gång kommer den?
Elller är jag bara orealistisk och otroligt naiv?
Kunde man bara känna så när man va typ 14?
